Fredagar med Fjording

Men, nu gick det inte att skjuta upp längre. Vi måste tränsa omedelbart för barnet stod och väntade på att få gå ner till ridhuset och börja sin ridlektion. Den hade börjat för tre minuter, femton sekunder och sexton hundradelar sedan och nu var hon lite otålig. Så vi knäppte ytterst försiktigt upp grimman och väntade oss en katastrof, men Fjording hade somnat! Nu hade vi allt tur. Den ena av oss satte grimman runt halsen och den andra som nu riskerade att få frysskador på händerna stoppade in bettet i stackars ponnyns mun och kvickt som attan trädde h*n nackstycket över båda öronen och den enorma pannluggen. När hela tränset var på och remmarna knäppta lossade vi grimman från halsen och som tur var märkte inte lilla Fjordingen att hon var fri att springa dit hon ville. Barnet tog tyglarna och innan vi hann varna henne drog hästen iväg till höbalen och började mumsa i sig. Vi sprang efter och lyckades med hjälp av en stor hink med billigt kraftfoder locka henne ut genom dörren och vidare förbi hagen som hon gärna vill gå i, tillsammans med sina (o)vänner. Det är sorgligt men alla andra hästar och ponnyer hugger eller sparkar efter henne när hon klampar förbi.

”Poor little Fjårding asså”, säger folk ibland när de ser henne.

En vanlig tränsning går inte alls till såhär för Fjording brukar tyvärr vara vaken då. Hon brukar dra ner huvudet och dra linorna framåt så att hon kommer farligt nära någon av höpåsarna och tar sig ett par strån, eller, om man har otur, hela påsen. Så man måste vara snabb och försiktigt, glöm inte att hästar är stora och farliga djur som lätt kan skada ett litet försvarslöst barn som råkar komma i vägen. Det hände faktiskt en av oss, men det kan du läsa om i ett annat kapitel. Missa inte det!   


Del 3/3 i Kapitel 1