Fredagar med Fjording

Men, nu gick det inte att skjuta upp längre. Vi måste tränsa omedelbart för barnet stod och väntade på att få gå ner till ridhuset och börja sin ridlektion. Den hade börjat för tre minuter, femton sekunder och sexton hundradelar sedan och nu var hon lite otålig. Så vi knäppte ytterst försiktigt upp grimman och väntade oss en katastrof, men Fjording hade somnat! Nu hade vi allt tur. Den ena av oss satte grimman runt halsen och den andra som nu riskerade att få frysskador på händerna stoppade in bettet i stackars ponnyns mun och kvickt som attan trädde h*n nackstycket över båda öronen och den enorma pannluggen. När hela tränset var på och remmarna knäppta lossade vi grimman från halsen och som tur var märkte inte lilla Fjordingen att hon var fri att springa dit hon ville. Barnet tog tyglarna och innan vi hann varna henne drog hästen iväg till höbalen och började mumsa i sig. Vi sprang efter och lyckades med hjälp av en stor hink med billigt kraftfoder locka henne ut genom dörren och vidare förbi hagen som hon gärna vill gå i, tillsammans med sina (o)vänner. Det är sorgligt men alla andra hästar och ponnyer hugger eller sparkar efter henne när hon klampar förbi.

”Poor little Fjårding asså”, säger folk ibland när de ser henne.

En vanlig tränsning går inte alls till såhär för Fjording brukar tyvärr vara vaken då. Hon brukar dra ner huvudet och dra linorna framåt så att hon kommer farligt nära någon av höpåsarna och tar sig ett par strån, eller, om man har otur, hela påsen. Så man måste vara snabb och försiktigt, glöm inte att hästar är stora och farliga djur som lätt kan skada ett litet försvarslöst barn som råkar komma i vägen. Det hände faktiskt en av oss, men det kan du läsa om i ett annat kapitel. Missa inte det!   


Del 3/3 i Kapitel 1

Fredagar med Fjording

”Pust. Äntligen är hon fast…”

Vi började snabbt borsta av henne för nu hade det blivit bråttom till lektionen och vi hade flera andra hästar att borsta, plus att Fjording var lite smutsig bakom hennes ena *********** öra. Men det visade sig att det bara var ålen i den elegant stubbade manen. Jaha, då var det dags för benskydden. Inga omfattande komplikationer uppstod just idag… Sedan gick en av oss och hämtade sadeln och den andra värmde det fruktansvärt iskalla bettet. När vi kom till Fjording lade vi på sadeln, spände sadelgjorden lite lagom hårt (?) och förberedde oss mentalt för den stora utmaningen: att tränsa utan att få en förrymd Fjording i närheten av kraftfoderkärran som någon idiot hade ställt mitt i stallgången fast det var flera timmar till fodringen.

”Att människor inte kan tänka alls! Nån kan ju råka släppa lös en häst som får kolik och dör, det vore ju ganska brutalt olyckligt”, sa den av oss som värmde bettet. ”Suck.”

Fortsättning följer imorgon... Del 2/3 i Kapitel 1 

Fredagar med Fjording

Äntligen var det fredag! Stalldag, och nu skulle vi göra iordning Fjording till ridlektionerna.  Det är något av en utmaning att ha stallet helt själva, speciellt när vi har med Fjording att göra…

”Ojdå! Vi glömde visst att fodra henne! Bäst att göra det nu så att ingen märker något.” Speciellt inte hon själv för då blir vi nog trampade på vägen mot stallet. Sen så måste hon dricka, för annars blir hon för törstig och det är ju inte så bra för henne (eller oss).

När vi kom in i stallet efter mycket om och men drog den lilla Fjordingen mot höbalen så att vi var tvungna att kasta oss åt andra hållet för att hon inte skulle få mer hö än vi redan hade gett henne. Då kan hon ju bli fet(are)! Sedan drog hon in oss i ********’s box så att hon kunde dricka. (Lyckligtvis var inte ******** inne.) Efter att ha druckit i cirka sju minuter, trettiotre sekunder och femtioåtta hundradelar tyckte den lilla hästen att det var dags för en matbit och försökte klämma sig ut genom boxdörren som vi smart nog redan hade stängt. Då såg hon lite ledsen ut i sina små vackra fjordögon som alltid verkar vara sömniga. Men det gick fort över när hon började tänka ut en ny, troligtvis ond, plan. Så vi gjorde det enda rätta och gick därifrån så fort vi bara kunde för att hämta en borste ur borstlådan i andra änden av stallet. Så när vi kom tillbaka till hennes box tog vi ut henne i stallgången, mycket försiktigt så att det skulle gå utan vidare komplikationer. Tyvärr så sprang hon över oss och började äta ur ********’s höpåse. Vi slet och drog i grimman, vi knuffade på bogen och skrek så högt vi kunde men utan resultat. Fjording var hungrig. Efter ungefär sex minuter, åtta sekunder och fjorton hundradelar var höpåsen äntligen tom och innan hon han sikta in sig på nästa drog vi tillsammans upp huvudet och knäppte fast grimman i uppbindningshakarna i stallgången.

Fortsättning följer imorgon... Del 1/3 i Kapitel 1

Det här är en lite flummig historia om Fjordings vistelse på ******* ridskola. Följ bloggen, det kommer att publiceras en hel bok om Fjording, ett nytt kapitel så gott som varje dag. Tänk på att det här inte är seriöst menat om vi skriver något lite småelakt om någon...  Sprid till alla era vänner så lovar vi att ni får underhållande läsning - om ni också är duktiga och kommenterar mycket! Annars... hehe skojja det va inget men kommentera o läs :D

Ta inte illa upp, ni som har fjordingar, de är jättefina och att vi säger Fjording är bara för att hon passar som det. Och exakt allt som vi skriver är inte helt sant, vi överdriver lite för att få en lite bättre story bara =)

Pusssshej ♥

P.S
Efter sista kapitlet kommer vi att avslöja vilka alla personer i berättelsen är... Inklusive oss själva och Fjording!